22/10 fredag, dag
Jag är för fan vuxen.
Kom på att jag ser mig själv som en tonåring, omyndig, i alla situationer, underifrånperspektiv, underställd, redo att blotta huggtänderna, istället för att lugnt gå gatan fram med lyft blick och säkra steg, kräva mina medborgerliga, demokratiska rättigheter.
________________________________________________________________
22/10 fredag, natt
Lyssnar på Mazarin och stickar strumpor
Den senaste stunden har jag tänkt på…
Flatnormen som verkar i mitt huvud.
En gång blev jag kär i en person jag trodde var butchflata/transkille, som visade sig vara queer biologisk kille… Jag kände mig lurad! Det är det bästa ordet för att beskriva känslan. När jag kom på att hens bröstkorg alltid hade varit platt blev jag irriterad, strök ett tjockt svart streck över personen, trots att det är det jag tycker är allra sexigast och en av de saker jag tände på hos henom. Jag tänder inte på bröst. I efterhand tänker jag att det var den snyggaste människan jag sett, men jag hade precis lärt mig att jag var lesbisk; då funkar det inte att ta in ett till begrepp och ställa allting på huvudet en gång till.
Vad handlar det om?
Vad fan är mitt problem?
Att jag tänder på en rak, spenstig/muskulös person med kort rufsigt hår och platt bröstkorg, med sinne för adrenalin, det extrema, har en blixtrande hjärna och ett inte alltför mossigt känsloliv vet jag (förutom du som bara jag vet vem du är, och som inte ser ut precis så här).
Men vad spelar det för roll vad en har mellan benen?
Men jag kan inte se mig som bög. Jag är förmodligen inte flata.
Det enda jag vet är att jag inte är kvinna.
Jag tänker instinktivt att kukar är äckliga. Men varför? För att jag själv inte har, förmodligen aldrig kommer att ha eller kommer vilja ha en? För att den är onödig rent njutningsmässigt och därför har jag gjort den (i vissa umgängeskretsar) politiskt korrekta analysen att den bör rationaliseras bort.
Finns homonormen? Kan normativitet inte endast existera där en maktfullkomlig majoritet har tolkningsföreträde? Vet inte. Vet i alla fall att det finns en flatdiskurs som är rådande i vissa sammanhang – ex. i diskussionerna kring matlådorna på genuskursen och i jargongen i bajsseparatistiska kollektiv, samt i aktivistfeministiska sammanhang i allmänhet – och att jag själv bidrar till att upprätthålla den, och jag skryter med den och gömmer mig bakom den; den ger status och fungerar som en sköld mot många idioter. Och om en i övrigt identifierar sig som tjej slipper en känna sig personligt kränkt och hotad av det faktum att många heterotjejer ingår i tristess-skit-relationer med män.
Jag kan sitta hopkurad i second-handsoffan omgiven av systerskapet och skämta om äckliga kukar, monogamin och menskoppar som fastnar – och jag känner mig bara illa till mods. Hur vet du vilket kön jag har och att alla andra här inne, precis som du, hatar män per definition? Att alla har accepterat sin jävla livmoder, som en kan känna som en jävla liten hotdog om en pressar fingrarna hårt mot buken, de jävla äggstockarna som endast leder till oönskade parasiter i magen, funktionsnedsättning vid extremsportshajker och cancerframkallande hormonutsöndringar? Alla ber om ursäkt om de råkar avbryta någon, alla ser till att diska sin mugg efter sig och alla masserar varandras axlar när en tittar på Lost and Delirious.* Detta är skitbra. Mysigt. Men jag är totalt jävla uttråkad och irriterad. Det är ok, det är trevligt, det är goda kakor – det är inte det jag stör mig på. Det jag stör mig på är om detta är allt. Som räcker. För jag känner ingen spänning.
”Jag trodde jag var flata men kom på att jag var transsexuell och bög…”
Jag kommer nog aldrig att säga det. Det, om något, vet jag strider mot vem jag är. Det enda jag vet är att alla fasta, förutbestämda, strikt definierade kategorier får det att krypa i kroppen på mig. Oavsett om det gäller kvinna, tjej, lesbisk, man, transsexuell eller bög. Det intressanta är att jag inte har så stora problem med definitionen kille.
__________________________________________________________________________
Se:
* Detta är grova sexistiska generaliseringar som kan vara användbara vid vissa tillfällen för att gestalta en känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar