Det jag skriver - min första prioritet är inte att göra det sammanhängande, icke-motsägelsefullt, korrekt eller konsekvent. Jag vill inte akta mig för att stöta mig med någon och jag skulle inte stå upp för allt jag säger i en debatt. Jag vill bara försöka fånga ruset av tankar och känslor som flyger genom min hjärna. Dels för att det är intressantast. Dels för att jag tror att det är det närmaste en kan komma att få något som helst grepp om människan som fenomen.

Jag skriver om personliga erfarenheter, samt mer allmänna reflektioner om queer, genus, feminism, politik, samhälle, da shit. Kolla in min presentation till höger....


tisdag, oktober 26

Vacker tisdag

tisdag 26 oktorber, 17.46

Borde skriva hemtenta, men har väldigt bra uppskjutningsmekanismer för mig.

Har varit på promenad med Kamrat C och tröstshoppat skjortor på Dressman, och nu senast ätit ett berg av ugnsbakade rödbetor, bön- och tomatsallad och haricots verts. Tack sambo A som lagade lyxmåltiden igår! Hittade en snygg, svart skjorta som satt ovanligt bra över axlarna. Får även snygg bröstkorg i den när jag har på mig tight sport-top. Har inte använt det över sommaren, då den är plågsamt svettig.

Mina könsattribut är ganska varierande över året. Det går förvånansvärt snabbt att vänja sig vid att brösten syns eller inte. Med ett säckigt linne under t-shirten och rätt frisyr passerar jag också bra på sommaren. Men jag försökte att inte bry mig, för att kunna bada exempelvis. Det är intressant hur ens kläder, utseende och det bemötande en får av sin omgivning påverkar ens könsidentitet. Kanske inte den innersta, om det finns någon sådan, men den sociala, ”levda” könsidentiteten, som jag tror oundvikligen också påverkar vem jag uppfattar mig själv som, dvs. något slags performativitet. Det blir olika roller en går in i.

I somras grubblade jag inte så mycket, vilket kan ha berott på att jag åt antidepressiva som totalt dränerade min hjärna på djupa reflektioner. Att vara ganska säker på att folk förmodligen såg mig som tjej var på ett sätt befriande. Att ingå i normaliteten. Inte vara rädd för att bli trackad av fjortisar på spårvagnen. I och med att jag medvetet lät bli att undvika eventuella tjejattribut kändes det som om jag hade läget mer i min hand än under vintern och våren, då jag var underkastad hur andra tolkade mig. Då var jag väldigt fokuserad på hur andra uppfattade mig; jag utvecklade en social fobi och hamnade ofta i paniksituationer – kan folk se mina bröst? Tror de att jag är en tjej? Etc. Nu känns det inte lika viktigt vad andra uppfattar mig som. Bara jag vet vad jag själv är och inte är, och om jag får vara mig själv med mina kompisar. Det känns viktigt att tänka på att det inte finns något givet svar på hur könsidentitet, könsattribut och sexuell orientering hänger ihop!

Att ha haft en ”icke-grubblande period” var bra för min självuppfattning och vem jag är i sociala situationer.

Jag måste skriva någon gång om den separatistiska ideologin i kollektivet jag bor i, och om en jobbig sak som hände i lördags, men satsar på att göra det imorgon eller i natt och att börja skriva på tentan nu. Den ska vara inne i morgon klockan 9!

Vi ska själva formulera en tentafråga och svara på den. Jag har tänkt mig ungefär:

"Vilket perspektiv utgår Petra Östergren från i sin artikel Utmana den radikalfeministiska våldsteorin? Jämför detta med det andra materialet, problematisera hur begrepp som kvinna, man, barn, offer, förrövare etc används. Hur problematiseras (inte) kön, sexualitet, heteronormen, "könsmaktsordning" osv. Vilka konsekvenser får detta, i konkreta situationer samt i förståelsen av kön och sexualitet?"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar