Det jag skriver - min första prioritet är inte att göra det sammanhängande, icke-motsägelsefullt, korrekt eller konsekvent. Jag vill inte akta mig för att stöta mig med någon och jag skulle inte stå upp för allt jag säger i en debatt. Jag vill bara försöka fånga ruset av tankar och känslor som flyger genom min hjärna. Dels för att det är intressantast. Dels för att jag tror att det är det närmaste en kan komma att få något som helst grepp om människan som fenomen.

Jag skriver om personliga erfarenheter, samt mer allmänna reflektioner om queer, genus, feminism, politik, samhälle, da shit. Kolla in min presentation till höger....


fredag, november 12

Krisdag återgiven

fre 12 nov 2010

ang igår - torsdag

Igår hade vi seminarium med gruppdiskussion i skolan. Efter att ha tömt ut kurslitteraturen som diskussionsämne kom vi in på efternamn och därpå förnamn.
Jag fick fråga: - du heter andy?
- ja.
Uppenbarligen var mitt namn för ovanligt för att diskutera, till skillnad från Emma el.dyl., så frågande person undrade istället: - har du några mellannamn?
- asså, grejen är att jag har bytt namn.
- tilltalsnamn?
- ja. jag kommer faktiskt inte ihåg mina mellannamn just nu. (stämningen var lättsam, inte forcerad, men jag kunde inte säga mitt tidigare namn, numera mellannamn, som jag varje dag gör allt för att undgå)
- jaha, när bytte du namn? (nyfiket, inte den attityd som folk annars kan ha, när de ex frågar om ens kön på spårvagnen)
- typ ett år sedan. (lögn, det var kortare tid sedan.) Föresten, vad är klockan? Är vi klara? Jag måste gå till biblioteket.

Gick till universitetsbiblioteket för att kopiera kurslitteratur. Började med att låsa in mig på handikapptoan som har många bra speglar för att fixa min frisyr efter att ha haft luvan uppfälld. Har klippt mig ganska kort för några dagar sedan och använder vax jämt. Kort hår blottlägger pannan och ansiktsformen. Hakade upp mig vid min profil i spegelbilden och mitt icke-käkben... Upptäckte sedan att luvtröjan jag hade på mig var såpass tight att brösten syntes trots att jag hade min bästa tighta sport-bh på mig. Har märkt att detta faktum har fått mig börja kuta med axlarna och ryggen ibland - inte bra.

Så småningom gick jag till biblioteket och letade upp referens-exen jag skulle kopiera ur. Nuvarande delkurs handlar om Genus och kultur. En text i kurslitteraturen heter Den visualiserade kvinnligheten ur ett feministiskt perspektiv - Ett 1970-talsprojekt. (av Yvonne Eriksson, ur boken Från modernism till samtidskonst. Svenska kvinnliga konstnärer (2003) red. Eriksson & Göthlund, Lund: Signum) Kapitlet handlar om kvinnliga konstnärer under 60/70-talet, andra vågens feminism, och om kvinnligt identitetsskapande genom symboler och konst (vs. den tidigare manliga dominansen inom politik och konst etc.).

Jag möttes av bilder på födelseögonblicket vid vaginal födsel, fotograferad från fotändan - blodig, slemmig vagina och blöt unge med katrinplommonhud - kvinnor med karaktäristisk 70-talsfrisyr, skulderlångt hår och lugg, i madonnaliknande pose, gipsmodeller av bröst, tavla föreställande mensblod och uppklistrade tamponger, diverse kreativa tolkningar att fittor och livmödrar (heter det så i plural?). Först kände jag den förbjudna spänningen jag kände som barn när jag och min kompis satt bakom fåtöljen i mina föräldras vardagsrum och tittade i Ett barn blir till. Sedan kände jag bara pickande panik, yrsel och obehag. Varför måste jag utsättas för den här skiten?

I efterhand tänker jag att ingenting behöver följa på det andra, och att jag inte bör leva för omvärldens reaktioner, men bestämde mig i alla fall igår för att beställa en riktig binder, att ta bort det tjejassocierade mellannamn jag har kvar - och således offra 1000 kronor och en månads väntetid till till Patent-och-registrerings-verket - att börja gå i samtalsterapi på RFSL igen, och att ev. försöka få en remiss från en psykiatriker för att kunna påbörja en utredning för GID.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar