Det jag skriver - min första prioritet är inte att göra det sammanhängande, icke-motsägelsefullt, korrekt eller konsekvent. Jag vill inte akta mig för att stöta mig med någon och jag skulle inte stå upp för allt jag säger i en debatt. Jag vill bara försöka fånga ruset av tankar och känslor som flyger genom min hjärna. Dels för att det är intressantast. Dels för att jag tror att det är det närmaste en kan komma att få något som helst grepp om människan som fenomen.

Jag skriver om personliga erfarenheter, samt mer allmänna reflektioner om queer, genus, feminism, politik, samhälle, da shit. Kolla in min presentation till höger....


torsdag, december 9

Queerfeministiskt kollektiv sökes!

Jag är en kille på 21 år som söker ett öppet kollektiv med folk jag kan trivas tillsammans med

Min person är:
-     intresserad av musik (spela och lyssna), litteratur (läsa och skriva), politik, naturen, äventyr, kickar, och hänga i soffan, prata och mysa

-    queerfeminist, borgerlig anarkist, transperson och könskrigare. Vill bo med andra människor som inte hänger sig åt heterosexism, könsfascism, radikalfeminism eller annan kategorisk ideologi (såsom rasism, sexism, funktionsnormer, heteronorm, homonorm etc.)

-     vegetarian (ganska vegansk)

-     intresserad av odling i egen trädgård, som en också kan hänga och sola i

-     väluppfostrad och något hämmad med folk jag inte känner

Jag har fungerande ekonomi. För närvarande pluggar jag genus men kommer snart att leta efter ströjobb istället. Så småningom planerar jag att indoktrinera mig till arkitekt, ingenjör el.dyl.

Vill bo med folk med måttliga alkoholvanor som vill ha mer utav ett kollektiv än bara ett billigt boende. Enligt mig bör ett kollektiv ha en radikal politisk organisation som syftar till att dela jämnt på hushållsarbetet och arbeta mot dominans, normer och skeva maktstrukturer, och dessutom vara en trygg plats nära människor en gillar.


Ps. vill bo i Göteborg så länge inte någon har ett helt fantastiskt kollektiv på lut i Stockholm eller Köpenhamn

_____________________________________________________________________________

Det var längesedan jag kände mig så missanpassad att jag var tvungen att pressa läpparna hårt samman för att inte börja gråta. Det var längesedan jag var tvungen att stänga in mig i mitt rum och bryta samman på grund av generellt formulerade utsagor, som trots allt träffar en rakt i magen. En plexivägg mot vilken alla argument studsar tillbaka. Könsmaktsordningen gäller tydligen lika väl för en (manlig) torterad utfattig afghansk flykting utan mänskliga/juridiska/demokratiska rättigheter eller ekonomiska medel, som vilken dag som helst kan få sitt skrymsle stormat av säkerhetsvakter, bli ivägsläpad utan möjligheter att uttrycka sig som subjekt, deporterad och avrättad utan rättegång, som för en (manlig) vit, västerländsk, rik, sexistisk, dryg börs-vd, när det gäller hans förmåga och vilja att förtrycka en västerländsk kvinna med rätt hudfärg, 
mänskliga/juridiska/demokratiska rättigheter, någorlunda goda ekonomisk-materiella förhållanden, möjligheter att förflytta sig efter fri vilja, samt språkligt (rätt språk), kulturellt och intellektuellt överläge. Mitt kollektiv lever på 70-talet. Det finns ingen stans där det råder en starkare diskurs ang vilka perspektiv som är de rätta. Normer, tolkningsföreträde, härskartekniker och offermentalitet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar